torsdag 30 juli 2015

Emelie i grönt!



Det här underbara garnet köpte jag förra sommaren hos Tant Kofta, Angora Fino i äppelgrönt.
Det är ett sånt där garn som bara är så underbart och som måste bli ett särskilt bra plagg. Det får liksom inte bli misslyckat.


Jag började i två andra koftmodeller, den första fattades det bara en ärm på! Men det var liksom inte de det skulle bli! Sedan föll mina ögon på Emelie. En kofta som jag stickat tidigare också. Den kände jag plötsligt att det skulle bli!


Storleken jag stickat i är 34, men ärmarna är stickade i storlek 37 1/3, alltså storleken större.
Jag tyckte det blev mycket bättre! Den stramade inte i ärmhålen och blev inte så tajta att man inte kan ha något långärmat under.


Att det skulle bli en kofta var absolut nödvändigt eftersom jag även köpte de allra finaste vintageknapparna till som inte kunde passa bättre!

Detta blev en kofta som tillhör mina absoluta favoriter!

Mönster: Emelie
Garn: Angora Fino, 4 härvor, inköpt hos Tant Kofta.
Stickor: 2,75 mm och 3,25 mm

Fotomodell är som vanligt min fina syster eftersom jag håller i kameran! :)

7 kommentarer:

Iréne JB sa...

Fin är hon Emelie. Passar alldeles ypperligt i grönt. Någon gång kanske även jag vågar mej på henne.

Cecilia sa...

Jag tycker riktigt att jag ser vilket fantastiskt garn det är!
Fin kofta, klokt att göra ärmarna lite större, fint stickat och vacker syster!

Cecilia sa...

PS
Tack för din kommentar om min spinning, den gjorde mig så där extra glad!

frisky frog sa...

Åh, vad fin hon är - din Emelie. Nu MÅSTE jag snart göra en själv.
/kram

Rosenvante sa...

Visst är det underbart när det blir så klockrent med garn och modell.

skapa och inreda sa...

En underbar kofta i så fint mönster och ljuvlig grön färg. Den ser verkligen mjuk och skön ut.
Kram
Annika

Cecilia sa...

En tredje kommentar från mig!:-)
Tack för din inkännande kommentar hos mig! Jag har en gång bestämt att vara personlig men inte privat på bloggen och att inte hänga ut andra än möjligen mig själv. Därför har jag ju inte skrivit något tydligt på bloggen om den här jobbiga tiden förrän nu.
Långvarig eller kronisk sjukdom är slitsamt, jag har tänkt ibland att jag inte är ledsen men heller nästan aldrig glad. Det hinns liksom inte med...