söndag 20 februari 2011

Tänk, så länge garnet räcker...

...om man börjar om på ett nytt projekt...
Efter att ha stickat en bra bit på min February Lady Sweater började jag att känna att det nog trots allt inte var den modellen det skulle bli av mitt garn. Känner ni igen känslan? När man stickar på och det egentligen inte är något fel precis, det bara känns mer och mer som, nääej?
Under hela helgen så har jag känt av en envis huvudvärk som säkert kommer av några förkylningsbaselusker jag dragit på mig. ( av fotokursen jag skulle på igår, blev intet...)
Då och då har jag i alla fall haft lite bättre stunder och då började jag att leta ny modell till mitt garn.
I finboken jag fick i julklapp hittade jag en ny kofta som jag tänker testa i garnet.
Hoppas att ni alla får en skön söndagkväll!
Alla ni som varit på mässa får väl vila fötterna och vi andra får läsa på bloggarna om allt fint!

5 kommentarer:

mary-ann sa...

känner till den känslan...när garn och mönster inte kommer överens...hoppas garnet trivs bättre nu :)

Sunna sa...

vet du.. jag går också fotokurs! den där känslan av att det är fel, jag blir så förbaskad på mig själv för att jag inte ger upp direkt när jag får den, det slutar alltid med att jag repar när jag stickat allt klart.. varför inte repa tidigare då?

Rosenvante sa...

Då hoppas jag att garnet och mönstret passar varandra bättre nu.
Hoppas du mår bättre också, för det där med huvudvärk är inte kul, jag har min idag nämligen.

Tina sa...

Den känslan har jag haft många gånger... Och då känns det inte ens surt att repa upp ;o))

The Willow Fairy sa...

Jag känner igen känslan, men det brukar sluta med att jag repar upp och sedan lägger garnet på hyllan, alternativt stickar färdigt och sedan alldrig använder det och ett par år senare skänker jag bort eländet... bra att du i alla fall återanvänder garnet.